I början när jag och barnens pappa separerade så flyttade tjejerna med mig och var hos sin pappa (tors / sönd) varannan vecka. Sedan när Gabriella var 6 år och började förskolan så övergick vi helt och hållet till varannan vecka var!! Det var nog min tuffaste tid, men bara att gilla läget hur ledsamt det än var. Det var många ensamma timmar på dygnet, jag minns hur det var att komma hem till den där tystnaden när de inte var hos mig.....så himla tomt!! Det var många gånger som jag grät o var helt förtvivlad av saknaden!!
Men en dag så tog jag tag i mig själv O tänkte (det blir inte bättre av att jag sitter här och lipar) "tyck synd om mig lixom"
Så jag tog tag i det som JAG tyckte var viktigt för (MIG) och som ändrade hela min vardag och syn på livet:) På ngtvis med rätt tänkande så stärkte det mig otroligt mkt!! Det gjorde mig helt oberoende och växte jätte mycket som människa ( hallå jag står på mina egna ben ) Hehehe!!
I början av de veckorna som tjejerna var hos mig så ville man ju såklart göra allt till det bästa, i början så blev det nästan så överdrivet och man ville knappt tillrättavisa dom....det sista jag ville var ju att de skulle bli ledsna på mig! MEN såklart ohållbart i längden de körde ju över mig som en ångvält. Såklart att dom oxå bar på mycket känslor som de inte kunde sätta "ord" på som de tog ut över mig!! Vilka barn vill att sina föräldrar separerar?!? De hade ju så många frågor om varför,hur blev det såhär?!? Tusen frågor, som man då ska försöka förklara på ett bra sätt utan att det ska bli missförstånd!! Men allt efter att tiden gick så växte vi tillsammans in i rutinen "varannan vecka"!! Jag satte upp mina regler och rutiner som gjorde att dom och jag mådde bättre:)
NU fyra år senare så har jag och barnen världens finaste relation som handlar om ärlighet och respekt för varandra:) Vi är så trygga tillsammans, de vet att de kan komma till mig vad det än är! Har det exempelvis hänt ngt i skolan (som de är medvetna om att det är FEL) så talar dom om det direkt. Jag blir sällan arg på dom, utan vi sätter oss ner och pratar igenom det istället och de får ta konsekvenserna för sitt handlande!! Jag vet att det finns en del föräldrar som tar sina barn i försvar direkt och det är aldrig deras unge som gjort ngt....sådant där avskyr jag..../ barn ska lära sig vad som är RÄTT & FEL....!!!! Sen finns det dom personer som är extremt duktiga på att tala om hur andra ska uppfostra sina barn....Det alla bör tänka på är att VI alla är olika och alla har vi olika bakgrunder till våra liv och hur man handlar därefter:)
* Att vara en ung mamma / förälder överhuvudtaget är inte en dans på rosor, det är ens livs största ansvar:) Men oxå det finaste man kan vara <3
Jag får ofta frågor / kritik om hur jag kan tillåta barnen sminka sig,ha löshår mm:)
Okay såhär ser jag på det hela:
För det först så sker inte detta varje dag utan ngn gg ibland:)
Jag har alltid själv haft ett intresse för kläder,smink,hår mm:) Såklart att det har väckt en nyfikenhet även hos barnen!! Sen är det ju inte så att jag tillåter dom att ordagrant spackla sig, utan lite mascara är helt okay:) Sen att dom vill ha ngn färgad extensions i håret är oxå helt okay,vad spelar det egentligen för roll?!? Huvudsaken är ju att barnen är medvetna om att de är fina och älskvärda precis som dom är "utan" allt det där:) "vilket som oxå är medvetna om) För dom är det ju en rolig grej!! Jag minns väl själv hur de va när man va liten, hehehe en annan fick ju slänga på sig ett par långkalsonger på huvudet O leka att man hade långt hår:P Klippte till pappersnaglar som man tejpade på sedan:) A men ni vet ju själva hur de va:)
Jag minns såväl när jag höll på O färgade mitt hår rött och Gabriella ville ha lite slingor, vilket jag tillät.....åh herre Gud vilket väsen o vad en del gnällde och snacket gick, hur kan hon göra så, det är ju farligt o bla bla bla....DET folk inte visste var att färgen Gabriella fick som slingor var en helt "ofarlig färg" som användas för exempelvis till maskerader mm :) Hade man kanske bara förklarat de så hade väl folk inte reagerat som de gjort (maybe :) Hur som helst så skiter jag i vad folk tycker, tur är väl att smaken är som baken del/ad :D
* Så, nu vet ni lite hur det har sett ut för oss / hur det ser ut för oss nu :)
Åh jag vill absolut tacka mina vänner/familj som alltid har funnits och som fortfarande finns där för oss <3
